Aberatism

En av deras mest berömda lÃ¥tar: “Bolivia”. Ger en rätt bra bild av deras sound i övrigt. Klippet ovan är (förmodligen) frÃ¥n en konsert i hemlandet.

Mycket folk, de godaste salteñas jag ätit på väldigt, väldigt länge, och en riktigt bra konsert.

Ett av Bolivias mest legendariska band spelade i Stockholm i Lördags. Många hängivna bolivianer, men även peruaner, chilenare och svenskar, var där för att uppleva hur andernas själ förvandlades till musik.

För mig var det en introduktion. Och en rätt bra sådan. För många andra var det dock ett återseende, en nostalgi, eller eufori över att få se sina idoler.

Kjarkas bildades redan 1965 och har inspirerat generationer av Bolivianer och de senaste åren även musiker från andra håll i världen. Ett exempel på det kan vara att en av musikerna nu kommer från Japan. Denne man blev så fanatisk i gruppens musik att han inte bara helt till fullo lärde sig spela charango utan dessutom lärde sig bandets alla inspelade låtar, vilket är en bra bit över 350(!) stycken.

För svenska öron är nog “Llorando se fue” mest bekant, om än dock inte i originaltappning. LÃ¥ten togs av nÃ¥gra franska producenter som genom den och gruppen Kaoma fick en jättehit. LÃ¥ttiteln hade dock ändrats till “Lambada”.

Många år senare blev det en rättstvist om saken och fallet var solklart: Kjarkas hade gjort originalet och skulle därför ha en del av intäkterna.

Det var en bra konsert i Lördags. Med få instrument lyckas gruppen skapa mycket musik. Det blir vackert, stämningsfullt, rytmiskt och pampigt på nästan samma gång, samtidigt som elden hela tiden finns där.

Jag anar att jag kommer att se dem fler gÃ¥nger. Och kanske ocksÃ¥ att en charango hamnar pÃ¥ inköpslistan…

Nedan ett litet klipp från konserten:

ett utkast. Ska försöka jobba lite med rytmen. Kanske även bygga på lite mer

Subliminal perception är fröet till din lycka;
jag ligger latent
helt konsekvent, varje dag - ofta flera gånger om - väntandes
tills det att din reptilhjärna säger ja

Jag är det ektopiska, exotiska, mest logiska av alla de få val du har kvar
för jag är eufonin, euforin, välmåendet, det enda bestående
efter några dagar, veckor, månader, år
är jag ditt svar
det paket som står

på hyllan, längst till vänster

En tydlig logga och du får magkänslan att just den här produkten är riktigt bra

Regnet öser ner och alla tycks hålla sig inne. Jag tycker om regn och har nästan alltid gjort så. Det skänker ett lugn.

Det är på något vis harmoniserande att sitta inomhus och titta ut på regnet. Ett bra tillfälle ges då att slå upp en bok, skriva eller att låta lugnet spegla gitarren eller pianot.
Jag läste någonstans att regn ofta ger upphov till kreativitet. Det har inte enbart med lugnet och stämningen att göra utan även med en rent fysisk påverkan. Regnets molekyler innehåller negativt laddade joner. Dessa drar till sig mycket av det smuts och damm som finns i luften och just detta smuts består av positivt laddade joner. Resultatet blir en luft som är betydligt mycket friskare och mer syrerik.
Detta förklarar varför du kanske blir pigg och känner att du mår väldigt bra när du är ute och går i regnet.

En del menar att samma effekt, men i något mildare grad, ges när man tar en dusch. Andra hävdar att de negativt laddade jonerna i sig har en positiv påverkan på människans hälsa.

Vad än den vetenskapliga förklaringen är trivs jag rätt bra både att se på regnet och att promenera ute i det.

Om regn, från wikipedia:

“Regn är nederbörd som endast bestÃ¥r av vatten. Regndropparnas diameter varierar normalt mellan 0,05 och 3,0 mm, men kan i ovanliga fall bli ända upp till 10 mm innan de sönderfaller i mindre droppar.[1] Regn är den nederbördsform som har störst betydelse som källa för färskt vatten i stora delar pÃ¥ jorden och som sÃ¥dan en förutsättning för olika typer av ekosystem. Regn är globalt sett den viktigaste källan för vattenkraft och konstbevattning.”