Tobbe. Sin City Style
Min själ vandrade på en lång asfalterad väg. Det är inte helt omöjligt att denna vandring skedde med en gitarr på ryggen, vilket förklarar min dragelse till detta instrument trots att varken föräldrar, nära vänner eller släktingar kunnat influera mig i denna dragning då ingen av dessa varken har gitarr eller annat instrument.
Min själ vandrade hursomhelst där, på den asfalterade vägen och stannade inte förens den kom fram till en skylt:
”Välkommen till Brainfuck. 5-7 miljarder invånare”
Själen klev in. Mottagandet var vänligt. En informator mötte upp främlingen för att berätta om livet på Brainfuck.
Informatorns roll är att vara så objektiv det bara går. Och verkligen svara på allt det själen kan tänkas fråga om.
- Hej och välkommen till Brainfuck!
- Tack så mycket. Ja, kan du berätta lite om den plats jag nu kommit till?
- Självklart! Vad är det du vill veta?
- Hmm… Låt mig tänka efter. Jo, den viktigaste frågan är nog hur Brainfuck är organiserad, styrelsemässigt, menar jag. Jag vill även veta om invånarna är fattiga eller rika. Och vilka förutsättningar man har här.
- Det skall jag gladeligen tala om. Du har säkert fler frågor som kommer att komma på vägen men de kan vi ta allt eftersom. Jag tänker nu guida dig genom hela Brainfuck, i alla fall i stora drag så att du kan bilda dig en uppfattning. Så kan du ställa frågor när de dyker upp. Låter det bra?
- Ja, det låter bra. Låt vandringen börja!
Informatorn pratade på:
I Brainfuck är din viktigaste uppgift som medborgare att du konsumerar. Det är viktigt att du hela tiden köper saker. För att inte glömma bort detta uppmuntras du hela tiden. I tidningar, i tv, radio och även då du vandrar på gatan som nu.
Du uppmuntras även att arbeta hårt. Detta för att du skall kunna uppfylla din roll som konsument. För att du skall tvingas in i denna roll har makten sett till att det även finns många fattiga medborgare.
Dina uppgifter är således två och de båda hör ihop: Huvuduppgiften för dig som medborgare på denna plats är att konsumera och producera. Huvudsakligen fungerar den här mallen om du hamnar i den rika delen av Brainfuck.
De två vandrade på. De kom så småningom ikapp en lång kö av bilar, vagnar, cyklar och massvis av människor som stod och väntade. Långt där framme var det en vägbom med en massa vakter.
Vakterna var vänliga när de två kom. Det var bara att gå igenom.
Min själ skruvade på sig. Vände på huvudet och blickade bakåt på vägbommen allt eftersom de vandrade vidare.
- Vad var det för någonting vi just såg? Hur kommer det sig att alla dessa människor är tvungna att vänta här medan vi enkelt bara kunde gå förbi?
- Människorna här, män, kvinnor och barn kontrolleras. De får inte röra sig fritt. De får inte ta sig till sina hem, arbeten, skolor eller sjukhus hur de vill. Vissa anser att de är farliga. Men de kontrolleras egentligen bara för kontrollens skull, för maktens skull. Genom att göra livet odrägligt för dem, att hela tiden låta dem vänta, att hela tiden kontrollera och förnedra dem hoppas makten på att de skall ge upp. Att de skall ge sig av någon annanstans. För de båda hör makten vill ha deras mark. Farligheten är bara ett svepskäl för att kunna kontrollera.
- Men det är ju sjukt. Lever alla människor så här?
- Nej, den här gruppen är nog särskilt utsatt. Faktum är att hela den här folkmassan har väntat i timmar bara för att du och jag skulle gå förbi.
- Så vi två har företräde framför alla dessa människor? Varför då? Och hur kan makten vara så stark?
- Makten anser helt enkelt inte att vi är farliga. Vi tillhör de sorts människor som makten helt enkelt tycker om. Vi tillhör de sorts människor som även makten tillhör. Sanningen är nog att den här makten får stöd av en ännu större makt. Låt oss gå vidare!
