Aberatism

Att någonting så enkelt kan vara så befriande. Frihet kan ibland uttryckas i känslor och idag, just nu, känner jag mig fri.

Studerande är både kul och otroligt givande. Om jag vore rik (ekonomiskt) skulle jag nog studera livet ut.

Men igår, ett antal dagar innan och ungefär i fem timmars tid denna Söndag hade jag stora tyngder som begränsade min rörelsefrihet.

Nu är tyngderna borta. En veckas insyn och fördjupning i filosofernas världar ledde till en veckas blockad och stoppskyltar för egna tankar.

Men nu är jag fri.

Just nu spelar det egentligen ingen roll hur det gick. När jag kom hem var det mentala hindret borta vilket resulterade i att tankarna och idéerna återigen började strömma. Och alla dessa har så bråttom.

Tre låtar.

De är ännu inte helheter. De har funnits där länge. Fastklistrade i en vägran att släppa de celler som förlöst dem någonstans i hjärnans gåtfulla vrår.

Men idag lossnade de redan innan jag plockat upp gitarren. Ibland flödar kreativiteten. Tankarna kommer då lika naturligt som vilken annan kroppslig rörelse/impuls som helst som inte kräver tanke!

Dessa låtar tillhör dock inte den kategori av låtar (vilken nu den är) som jag brukar lägga ut på nätet. Nej, det är en annan sida av aberatisten vilken få känner till.

Dessa låtar skall enbart spelas in och läggas på datorn. Gömmas i någon hemlig mapp.

Det är skapande för skapandets skull.
Man måste ta ut sina idéer.

En av de fysiska aktiviteter jag sysslat med på sistone, som en paus i studerandet, har varit nattliga cykelturer. Någonstans mellan klockslagen 23-01 kastar jag mig ut och begrundar det mörka Haninge i allt från 10 km/h till strax över 40 km/h.

Vissa andra nattvakna ger förvånande blickar och tycks undra vad en anfådd man på cykel i en postenjacka har för ärenden i dessa klockslag.

Nu är timmen såpass slagen (00:35) att jag bör vandra ut i natten och fullfölja min fysiska tradition.