Aberatism

Även denna togs under brevbärarturen. Glömde att lägga upp den sist. Här bara anar man regnbågen lite.

Skrev denna berättelse för längesedan. Men har nu ändrat lite grann.

Pojken cyklade. Snabbt.

Gatorna var tomma. Det var mörkt ute. Men gatubelysning och måne bidrog med ljus.

För en stund tittade pojken upp mot himlen och såg att molnen befann sig ovanligt lågt. Och att de rörde sig i nästan exakt samma riktning och hastighet som han på sin cykel.

Tiden är en bristvara. Och den unge mannen hade bråttom. Så pass bråttom att molnen följde honom i hans färd.

“Om jag nu stannade, skulle då också molnen stanna?”

Han hade inte riktigt tid att överföra denna tanke till praktik utan valde istället ett försök i motsatt riktning.

Han försökte cykla ifrån dem.

Det var nästan att vägen glömdes bort då allt mer av stundens iaktagande gick åt till att beskåda himlen. På något vis var den fascinerande. Just denna natt.

Men det gick inte att cykla ifrån den förångade luften.

Om den ville kunde den säkert dra ifrån mig, tänkte pojken.

Just som han åter fäste blicken mot vägen blev han instinktivt tvungen att väja från något skräp som låg där. Men reaktionen tog sitt uttryck lite väl snabbt. Och styret vreds lite väl mycket. För pojken flög.

Den unge mannen hann där i luften tänka att han åtminstone skulle landa mjukt i diket. Vad han däremot kände var att huvudet slog emot någonting hårt. Förmodligen asfalten. Medan resten av kroppen landade i gräset.

Pojken tuppade av.

Hjärnan projekterade bilder som tycktes hamna på näthinnan.
Drömmarna slogs med varann.

Och i dessa fortsatte han cykla. Det var som om han hoppat från en cykel till en annan i det ögonblick sömnen föll in.

Färden gick på en smal bro utan räcken. Någonstans där nere i djupet dansade stora eldar vilka kastade upp värme och enstaka små glöd.

Slutligen nådde pojken fram till den andra sidan och där han möttes av en dörrvakt.
Vakten släppte in honom. Men först var han lite petig, så som dörrvakter kan vara ibland, och sa åt den unge mannen att han inte fick ta cykeln med sig in.

Pojken löd och ställde ifrån sig cykeln.

Någonting sade honom att man inte bör trotsa dörrvakter.

Pojken gick in. Dörren slogs igen och försvann. Mörkgrå moln rörde sig över himlen. Denna gång i en hastighet långt över hans.
Han vandrade i dess riktning och befann sig plötsligt framför ett enormt fält.

Det var ett ångestladdat landskap. Efter ett tag möttes pojken av en man som tonades upp framför honom.

Han kallade sig Tiden.

Tiden är gammal. Tiden har funnits i evigheter.

Pojken hade träffat honom förr. En morgon när han vaknade stod den gamle mannen brevid pojkens säng. Då sa han ingenting. Han bara stod där. Och begrundade.

Men det visade sig till slut vara en dröm.

Nu pratade han med pojken. Han sa att det var mycket att göra, hela tiden, eftersom alla levande ting – så länge de är levande - är beroende av Tiden.

Pojken sa att han skulle vilja se mer av honom.

Den gamle svarade på ett vänligt och berättande sätt:

- Varje människa har egentligen lika mycket tid tilldelad. En minut är alltid en minut oavsett hur man brukar den. Vill du ha mer tid kan inte jag ge dig det. Hur du prioriterar din tid är upp till dig själv att avgöra.

- Hur är det då med de som dör tidigt, undrade pojken? Får inte de mindre tid?

- Döden är gruvlig och oblidkelig. Jag är flera av Nyx söner. Jag är döden och ödet - eller kalla det slumpen - för termen ”ödet” tenderar att missbrukas av människan som någonting förutbestämt, något som ej går att påverka. Men det är fel. Människan kan påverka sitt eget öde. Det är dock en annan sak som kanske bör tas upp vid ett annat tillfälle.
Allting hör ihop. Tid, födsel, liv och död. Ja, man kan se det som att de som dör tidigt får mindre tid. Men döden är oblidkelig och en minut är fortfarande en minut. Det finns människor som undrar varför de inte lever för evigt, varför de måste dö. Men om människan nu levde för evigt så skulle ju inte tiden behöva finnas, eller hur? Och om tiden inte fanns så skulle inte människan ha kunnat födas eftersom hon behöver en tidpunkt att födas på. Förstår du?
Den första människan - om man nu ska uttrycka det så enkelt - måste ju ha blivit född på en viss tidpunkt. Om människan funnits för evigt så skulle helt enkelt inte den första människan ha kunnat blivit född. Därför måste alla levande ting en gång dö.

De såg på varann en stund.

Gubben gav ifrån sig några märkliga miner. Ljud hördes från hans mage och plötsligt rapade han. Högt, men spontant.

Mannens skepnad tonades undan. Innan han helt försvann hördes han mumla någonting om nackdelen med kolsyrade drycker.

Det började klarna upp nu. De mörkgrå molnen blåste vidare och ersattes av en klarblå himmel.

Vindarna var nu inte lika kalla längre utan friska och uppiggande.
Klimatet var varmt och behagligt.

Som ur all sömn, utom den sista, vaknade pojken till slut.

Cykeln låg där. Till synes oförstörd. Det var fortfarande natt. Och det var fortfarande folktomt ute. Något oklar satte sig pojken åter på cykeln och började trampa.

Det hela hade kunnat sluta mycket värre, tänkte han.
Berikad av ytterliggare en erfarenhet cyklade pojken långsamt.

“Jag har ju nu, på sätt och vis, fått lite extra tid.”

Inte av gubben.

Men av ödet, slumpen, vinden - eller vad det nu vill kallas. Det som gjorde att jag föll och slog mig på ett förhållandevis lyckligt sätt.

Man får helt enkelt acceptera att det finns vissa saker man inte rår över.

Som tid.

Och molnrörelser.

Men man kan anpassa sig.

Och ta lärdom av sina misstag.

Jag väljer att göra så, tänkte pojken.

Jag väljer att ta dessa nya insikter till mig. Och att anpassa mig.
Nu kommer jag inte att tävla mot moln igen. Inte på ett bra tag.

Men nästa gång.

Nästa gång jag väljer att göra så.

Då tänker jag sitta i ett flygplan.

Varierande genrer. Följande band gör allihop rätt lättlyssnad musik, vilket går lite emot det jag egentligen söker. Hursomhelst. Det här är låtar jag tycker om:

Majken Tajken - Salam aljkum

My Closest Friend - The Egg or the Hen

Cosmasia Kraft - Gervasia Schwindl´s Drititcha

Cheap - Voice of Choice

Café 33 - Filtbarn

Minute Gun - Race with Me

Talking to Drake - Silent Song

Dewer - Aint Sure och Suprice me now

Misto - Abjection

They Live by Night - Night Out

Stompin Souls - Put Me On, Bring Me Out

Det finns dock några udda och annorlunda (dvs aberatiska ) artister som jag också fastnat för:

Mikael Lind gör minimalistisk elektronisk musik som han blandar med klassisk musik. Detta lyckas han inte bara väldigt bra med. Han får det även att låta underbart vackert. Gillar starkt låtarna “Striidh” och “Welkompne”.

Nights In Rehab “Vi Gillar atmosfär och skumma ljud, electronica, yo la tengo, Spacemen 3 etc. Blommor och naturen är fint. Ord som gillas är: safari, vibbar, knaster och kärlek.”

Ultraljud. Intressanta ljudexperiment som ibland blir till fantastiska låtar.

Ninja Massacre. Grymt bra electropunk!

Pacta Sunt Servanda. Experimentellt. Spännande ljudlandskap. Ibland påminner det om Gyorgy Ligeti, John Cage eller liknande, i någon sorts reinkarnation för 2000-talet.

Cirkus Frax. Mycket magi och blåsintrument.

Sedan finns det en galen låt vilken jag inte kan bestäma huruvida den är sjukt bra eller riktigt dålig:

Quit Your Dayjob - Look! A Dollar

Tog denna bild under min brevbärartur. Det var en märklig regnbåge över Brandbergen.
Under vissa förhållanden kan även Norra Kronans gata se skaplig ut.