Aberatism

Är…
Lost in translation

Har fått mina föraningar;
På torsdag kommer käftsmällen

Hur översätter man nationalekonomi till poesi?

Var fan är Morpheus när man behöver honom?

Trumman är nattens puls,
festens hjärtslag

Och hjärtat din trumma
Och musiken vår kärlek
Och kärleken vår musik

Var är närmsta hjärta?

Låt oss finna ett nytt,
låt oss höra konstgjorda shamaner skrika för att framkalla liv
Låt oss

Suga

På

varandras

längtan

Efter 37 grader

Låt oss
Öka takten

Tills shamanerna sjunger
Och demonerna framkallas

Låt vår

Gemensamma rytm
Forma
deras
vrål

Inatt slår min trumma
i 180 bpm
Snart sjunger shamanerna
Och demonerna vrålar

Efter mer

Inatt. Ett möte av en slump. En gammal klasskamrat. Föräldrarna hade en skaplig villa. De varken rök eller drack. Skolgången var normal. Vännerna var normala. Allt var normalt…

Nocebo, det var ju kul att se dig
men vad fan är det för fel på dig egentligen?

Den här baren är inte din. Deras liv är inte ditt, Nej! Snälla, sitt ner, låt oss prata.
Den där blicken var bara ett svar på din och, det var ju ett tag sedan. Minns du?
Skolan av betong – som ett parkeringshus – och
egentligen passar det bra att fråga vad du gör nuförtiden men jag vet, för att jag hört, så jag säger ingenting.

Och jag ser din blick
och jag vet
och jag känner att
snart svartnar det
snart flyger en första tand

Och jag minns att du då stammade grovt men ingen av oss var väl normala just då
och på en normalfördelningskurva över vad som är normalt beteende skulle du hamnat mycket närmre mitten är jag.

Och jag nickar, skålar och ler när du säger att jag aldrig behöver vara rädd men egentligen känner jag mig illa till mods när du säger att du känner folk. När du säger att jag kan känna mig trygg i dina händer

och att om någon

någonsin

JÄVLAS

så finns det folk jag kan ringa.

Och jag ser din blick
Och jag vet
Och jag känner att
Snart svartnar det
Snart flyger en första tand

Och jag minns att du då stammade grovt, men att det verkar gått över nu.

Nocebo

Innan det svartnar;

Vad fan är det för fel på dig egentligen?