Aberatism

Vad är det med dig och fysik egentligen?

Du är lätt på jorden
Men så tung på scen

Varje ord, en sten

Ur ditt bröst

Glödgande
Meteorer
Som tänder eld

Välter bord

Vi poeter är så noggranna med
hur vi slipar ord

Trubbiga, fyrkantiga och vassa
eller runda och lena?

Skitiga och fula eller
Vackra och rena

Komplexitet
eller
enkelhet?

var poet har sin egenhet

Du dränker dina i sprit
och tänder på

Jag är nykter och tänker ”oh, shit”

”här är en publik
Som skall försöka förstå”

Men en del gillar stanken av sprit
eller förtjusas av elden

Andra fångar stenarna
Eller berusas av skalden

Så tung, så tung
På scen
Varje sten
Slår omkull
Ger men

Du implementerar kaosteori
Genom empiri

För att se om den stämmer
Med livet

Tar klivet

Och blandar drinkar med teologi
Som du spottar på folk

”Det här är jag inuti”

Och den blinda publiken ler
För är det sprit, vill de ha mer

Så få, så få
Som verkligen förstå

Och spriten vrålar
Och skalden målar

Levande bilder

Vad är det med dig och fysik egentligen?
Så lätt på jorden, men så tung på scen

Av alla elektromagnetiska fält
Har människan ett
och det är erotik

Din brinnande eld på papper är poetik

Och James Clerk Maxwell hade varit jävligt stolt;

Du och fysik,

Ingen är
dig lik

Tiden har rusat, och jag har haft dålig koll. Våren såg tunn ut för ett tag sedan, men nu ser det ut att hända en del i Stockholm den närmsta tiden. Första tillfället är redan imorgon:

mån 28 jan även 11 & 25 feb, 10 & 24 mars och final 11 april
18.30 “STHLM Poetry Slam
Gästpoet: John Peter Gister
MC: Johan Nordgren och Andreas Björsten
Öppen scen. Anmälan på plats
50:- (Medlemmar 40:-)”

Folkkulturcentrum
Hjorthagens Medborgarhus
Artemisgatan 19
T-bana Ropsten
uppgång Hjorthagen

ons 30 jan samt 13 & 27 feb, 12 mars och final Ons 19 mars
19:00 “Rinkeby Poetry Slam
Öppen scen och tävling
Alla är välkomna på delta!
Anmälan på plats
MC: István Molnár”

Rinkebyrestaurangen
Rinkeby Folkets Hus
T-bana Rinkeby

sön 3 feb
13-15 “Krogens Poeters Parlament
Öppen scen för poesi och musik
Med servering, konstutställning,
högt i tak samt vedeldad kamin”

Bio Tellus
Vattenledningsvägen 46
Midsommarkransen

mån 4 feb
19.00 “Savage Streets Poetry Club
Gästpoeter, poesimatcher, öppen
scen, Rookies Corner, m.m.
Ulf Hässelbäck och Johan Nordgren
hälsar välkomna!”

Southside Pub
Hornsgatan 104
T-bana Zinkensdam

fre 21 mar

“Världspoesidagen 2008
Medverkande: Pamela Jaskoviak,
Sofia Stenström, Robert Warrebäck,
Lola Bonk, Athena Farrokhzad,
István Molnár, Maria Küchen m.fl.
Konstnärlig ledare: Mauritz Tistelö.”

Teater Scenario
Hantverkargatan 78.
T-bana Fridhemsplan

Får se om man hinner med något i veckan. I sådan fall blir det (troligtvis) som åskådare. Har varken skrivit eller övat in någon text den senaste tiden.

Det finns ett kaos
under allt det där

Det finns en struktur, ett mönster
av kaos
under allt det där

Som vi räds och flyr och inte klarar av; komplexitet

Vi organiserar, strukturerar, indelar
för att förenkla och ta död på grovkornigheten i våra bilder och gillar inte att zappa in kanalen med myrornas krig

Jag gillar ordet “kaosforskare” och ser framför mig en människa som bryter alla mönster. Någon i vit rock som katastrofsuper och sedan sätter sig i ett lab där denne leker med lasern och skrattar åt sig själv i sitt försök att klyva atomer i en Harvey Wallbanger
“Kaosforskare” skulle även kunna vara vilken råsupande människa som helst som ägnar sig åt eftertanke:

“Vaffan hände i går? Blev det kaos eller inte?”

Vanlig fysik är tydligen väldigt determistisk och om någonting gått det minsta annorlunda, där i ex nihilo - om en molekyl valt höger istället för vänster - så hade allt sett annorlunda ut

Men i kvantfysikens kaos spelar höger eller vänster inte så stor roll;
Det är ändå kaos och därför blir resultatet detsamma

Så kaoset är determistiskt

Och plötsligt
av alla hjältar

Kanske en poet

Stagnelius
hade rätt
. .
. .

. .

Kaos är granne med Gud

Jag läser i National Geographic om polska bergsbestigare som - bara för att göra det svårare – har bestigit åtta av världens högsta toppar under vintertid. Och jag tänker att
”vad fan…?”

”Har dom det så jävla bra att de måste krångla till det för sig?”

Polsk bergsbestigare borde man kanske bli.

Sedan inser jag att de kanske flyr från någonting annat. Det kanske är fan så mycket lättare att bestiga åtta högst konkreta toppar i Himalaya än att bära på den där mentala stenen bara för att upptäcka att bergen man själv bestiger är sisyfossyndrom.

Och istället för att stå på knä inför ödmjukhet eller förtvivlan över att världen är stor och jag liten så står man med båda benen raka på världens tak och känner sig stor för egen del.

Och att världen är liten…

Och man behöver inte slåss mot väderkvarnar för att försvara sin integritet för där finns inga konventioner utan bara sluttningar och snö

Och om konventionerna ändå fanns där skulle man inte behöva försvara sig, för man har ju trots allt bestigit åtta jävligt höga berg – under vintern, bara för att göra det ännu svårare för sig – och vem fan orkar ens peta på ens integritet då?

Och det går inte att springa upp för ett berg, nej, det måste ta den tid det tar. Vänta ut snö, vind, stormar och satsa full energi när vädret är bra.
I vardagslivet ter det sig nästan tvärtom:

När allt är bra och solen skiner så tar man det helst lite lugnt liksom.

Börjar tänka efter nu. Jag skulle ju ha besökt Himalaya förra året egentligen. När jag var i Indien. Men allt sket sig. Främst tack vare att indierna är bra på byråkrati men dåliga på organisation, struktur och att vara konsekventa; regler kan ändras.

Fan att man missade Himalaya…
Hoppas taket finns kvar ett tag till. Och inte rasar in.

Att bestiga ett konkret berg någon gång. Det vore något.
Ett högt berg.

Det sägs att man skall sätta upp delmål.
Klätterväggar är ju också högst konkreta. Men samtidigt ytterst falska som naturupplevelser.

Polsk bergsbestigare borde man bli, trots allt.

Jag kanske kompromissar:
Polens högsta berg, det borde jag greja.
Hur högt kan det vara?

Polsk bergsbestigare…

Det är inte så jävla svårt. Trots allt.