Aberatism

Jag är fullt levande och har inte gått under jorden som det kanske till ytan verkar.

Det är mycket som hänt och mycket som händer i det levande livet och livet leker där och därför lever döden här. Där allting i grund och botten är binärt.

Jag är aldrig online längre. Någonstans.

Och mobilen är död – tekniken avskyr mig; det är säkert den 5:e som pajar på lika många år – vilket ytterliggare spätt på min förmåga att vara utom kontakt med omvärlden.

Men jag mår bra. Och är glad.

Det enda som förbryllar är hur snabbt tiden går. Jag har nu tappat alla begrepp, något som i sin tur lett till mängder av missade chanser för egen del.
Jag är dålig på att svara på mail, skicka ansökningar, kollektivtrafik, komma i tid och allt som har med datum och tidpunkt att göra.

För en vecka går på en dag och två månader går på en vecka.

Jag missar allt.

Men det är okej.

Jag är fullt levande.

“Santa Paola”