Aberatism

I och med Alexander den Stores militära framfart spreds den grekiska kulturen runt hela medelhavet.
Man brukar därför benämna perioden 330 f.kr. fram till den romerska kejsartiden för “hellenismen”.

Men det är inte enbart ett spridande av grekisk kultur, utan även en blandning med andra.

Aten förlorar lite av sin roll och istället blir Alexandria i Egypten den stora kunskapsstaden i medelhavsområdet.

Man brukar även tala om perioden som den “Alexandrinska epoken”. En uppdelning sker mellan filosofin och vetenskapen. Medicin, geometri och astronomi blir stora intresseomrÃ¥den.

Denna tid, och kanske speciellt Alexandria i sig, kännetecknas mycket av ett insamlande av kunskap. Man arbetar med texter och språk. Katalogiserar och översätter många verk. Och specialiserar många vetenskaper.

Även filosofin blir mer specialiserad. Den kom i allt mindre utsträckning att handla om politik och istället inrikta sig på moralfilosofiska och etiska frågor. Frågan om det goda livet var en dominerande sådan.

En av de läror som ändå utvecklades i Aten grundlades av en man vid namn Epikuros (341-271 f.kr).

Ã…r 306 f.kr kom han att starta en religiös-filosofisk skola som kom att kallas “Epikuros trädgÃ¥rd”.
Förutsatt att de kunde bidra till det gemensamma uppehället var även kvinnor och slavar välkommna.

Epikuros fäster inget större intresse vid varken Platon eller Aristoteles. Han förkastar tanken på en idévärld och tar istället till sig Demokritos atomlära. Visst har vi ett förnuft, men grunden till detta ligger i det vi har lärt oss genom våra sinnen och lagt i minnet. Vi måste lära oss att lita på våra sinnen, förståndet kan inte förklara allt. Däremot kan förståndet ofta ge dig en felaktig uppfattning genom en förhastad tolkning, när du i själva verket borde ha studerat tinget närmre.

Människan har ett större förstånd än djur, men det är allt. Även djuren kan ju se, höra och på sätt och vis tänka. Det är nästan så att människan också är ett djur. Bara med ett större förstånd.

Denne har dock en fri vilja och detta är viktigt. I varje ögonblick är vi fria att välja vårt öde.

För att förklara den fria viljan ändrar Epikuros lite på Demokritos atomer.

De rör sig i ett tomrum, men inte enbart genom att kollidera eller studsa ifrån varann. De har nämligen en egen tyngd, vilken tvingar dem nedåt. Ett ständigt atomregn.

Emellanåt, till syntes spontant, avviker dock atomerna ur detta mönster. Det är från denna avvikelse, denna aberatism (om jag skall använda ett eget ord som passar ) som bidrar till att vår värld uppstår.
Denna avvikelse förklarar även vår fria vilja.

Epikuréernas filosofi handlar främst om hur man lever ett gott liv och där är den fria viljan grundläggande.

Det finns inget liv efter döden. De atomer våra kroppar är konstruerade av löses då bara upp. Inga nya intryck ges då längre av våra sinnen och vi behöver därför varken vara rädda - eller ha några förväntningar.

Att leva ett religiöst liv är därför bara slöseri. Den religiösa människan jagar någonting som inte finns. Gudarna - om de ens existerar - är avlägsna och bryr sig inte om oss.

Människans stora problem är att den flyr från den frihet hon faktiskt har. Vi söker lycka genom att försöka bli rika eller berömda och gör stora planer för den framtid vilken vi ändå ingenting vet.
Allt detta blir en evig strävan samtidigt som livet rinner ifrån oss.

En människa som jagar efter en materiell rikedom kan aldrig få nog eftersom det inte finns någon naturlig gräns.
Man glömmer bort att leva just nu i tron på att lyckan finns i morgondagen, eller dagen därpå.

Allt detta är mänskliga konventioner, traditioner och falska föreställningar vi fått från det samhälle och den värld vi lever i. För att leva ett lyckligt liv måste man ifrågasätta dessa.
Det är i detta filosofin kan hjälpa. Med en sorts terapeutisk metod låter Epikuros sina lärljungar själv resonera sig fram till denna lärdom.

Epikuros filosofi kallas ibland ocksÃ¥ för “glädjefilosofi”. Det är viktigt att samtalet inte blir för allvarligt, dÃ¥ är ju själva grundtanken borta. Till samtalet skall det finnas en lust och en frihet. Man ska kunna “skratta och filosofera samtidigt”.

För att leva ett lyckligt liv bör man leva enkelt, undvika smärta och leva ofarligt. Livsmålet är att finna en sorts själslig ro och frid, ataraxia.

Det skall vara ett njutningsfullt liv, hedonism. Med detta menas främst själsliga njutningar, då kroppsliga njutningar bara är kortvariga. Det är de långvariga njutningarna som är viktiga.

En upplyst, intellektuell, beläst människa med själslig ro är en lycklig sådan.