03: Ibn Rushd (Averroës)
Den muslimska högkulturen var kanske främst framträdande i nuvarande Spanien.
Många menar att denna kultur och de studier som där gjordes är den yttersta orsaken till renässansen, reformationen och upplysningen som senare skulle komma i västeuropa.
En viktig stad för vetenskapliga och filosofiska studier var Cordoba och dess hov.
Ibn Rushd (1126-1198), känd som Averroës i Europa, var en muslimsk skriftlärd som för en tid vistades i staden. Han arbetade där som läkare och domare.
Ibn Rushd hade ett stort intresse för grekisk filosofi och dÃ¥ speciellt Aristoteles, om vilken han skrev ett 20-tal verk. DÃ¥ Aristoteles under denna tid kallades “Filosofen” fick Ibn Rushd benämningen “kommentatorn”.
Han vänder sig mot det platonska sättet att tolka Aristoteles. Averroës kommentarer översätts snabbt till latin och får därmed en stor betydelse för uppfattningen om Aristoteles i västeuropa.
Ibn Rushd låter Aristoteles begreppsteori förklara nästan allt.
Gud har skapat världen, men inte ur ingenting. De fyra elementen har alltid existerat. Dock utan form.
Men Gud ger genom skapelsen materien form. Gud är “den förste röraren”.
Världen som skapas förändras ständigt. Ting och varelser formas. De upplöser också och försvinner. Formerna ändras. Men materien förblir.
Ibn Rushd riktar kritik mot Al-Ghazâli vilken han anser framställer Gud alltför mänskligt.
Gud är annorlunda än människor. Hos Gud blir önskan, beslut och handling samma sak.
Gud har kunskap om sin skapelse och känner universums lagar inifrån, de lagar människan måste hämta utifrån.
Gud känner dock inte till varje liten händelse som äger rum på jorden, även om allt nu har sin yttersta orsak i ordningen denna skapat.
De som håller den uppfattningen förminskar Guds kunskap till människans nivå.
Det är oklart på vilken sätt Ibn Rushd tror att människan lever vidare efter döden. I vilken fall dör kroppen. Och själen dör med denne. Då vi dör kan vi inte uppstå i samma gestalt. Ett undantag kan dock vara det aktiva förnuftet.
Men religionen är kanske främst viktig ur moralisk, social och politisk synpunkt. Den påverkar den enskilda människan som i sin tur påverkar resten av samhället.
“Kommentatorn” ser ingen konflikt mellan filosofi och religion. BÃ¥da är bara olika sätt att förklara sanningen pÃ¥.
Både religion och filosofi leder till vishet. Det finns en sanning men olika sätt att nå den på.
Koranen uttrycker sanningen i bilder medans filosofin gör den med begrepp. Koranen är ett enkelt sätt att förklara. Så att alla skall förstå.
Viktigt är dock att filosoferna inte föraktar religionen eftersom ju också denna är korrekt.
October 20th, 2007 at 4:58 pm
Det är kanske viktigt att klargöra att den som benämnder Ibn Rushd som (Aristoteles) Kommentator är Thomas av Aquino. Averroismen införde i Europa ett antifundamentalistiskt synsätt, eftersom kristna teologen och kyrkan såg förnuftet som sekundär, medan Ibn Rushd så förbuftet som en gudsgåva och bör användas av människan för att söka sanningen. Den som inte förmår nå långt med förnuftkunskapen har dock religionen och den heliga skriften att använda som hjälp. Kyrkan förbjöd aristotelismen och averroismen under en tid. Även muslimska fundamentalister fördömde Ibn Rushd och brann hans böcker i Cordoba. Man kan nog påstå att Ibn Rushd införde icke mindre än sekularismens indéer i Europa och kom att betyda för europeerna mycket mer än för muslimerna.
October 20th, 2007 at 5:05 pm
(Samma inläg utan stavfel)
Det är kanske viktigt att klargöra att den som benämner Ibn Rushd som (Aristoteles) Kommentator är Thomas av Aquino. Averroismen införde i Europa ett antifundamentalistiskt synsätt, eftersom kristna teologer och kyrkan såg förnuftet som sekundärt, medan Ibn Rushd såg förnuftet som en gudsgåva och bör användas av människan för att söka sanningen. Den som inte förmår nå långt med förnuftkunskapen har dock religionen och den heliga skriften att använda som hjälp. Kyrkan förbjöd aristotelismen och averroismen under en tid. Även muslimska fundamentalister fördömde Ibn Rushd och brann hans böcker i Cordoba. Man kan nog påstå att Ibn Rushd införde icke mindre än sekularismens idéer i Europa och kom att betyda för europeerna mycket mer än för muslimerna.
October 22nd, 2007 at 8:31 pm
Hej José!
Visst är det så! Det är först och främst Thomas av Aquino som benämner Ibn Rushd som kommentatorn.
Kanske kan man se det som att Ibn Rushd “införde” tankar om sekularism. Samtidigt mÃ¥ste man medge att det muslimska Spanien pÃ¥ den tiden var klart mer sekulariserat (och tolerant gentemot andra religioner) än säkerligen nÃ¥gon annan kristen region i Europa. Kontrasten blir kanske störst när man jämför med samma land och ser vilken fundamentalism som Ã¥teruppstod när de kristna Ã¥tertog Spanien.
Klart är vilket fall det jag nämner i texten
“MÃ¥nga menar att denna kultur (den muslimska i spanen) och de studier som där gjordes är den yttersta orsaken till renässansen, reformationen och upplysningen som senare skulle komma i västeuropa”
Samtidigt har jag för mig att det var Al-Ghazâlis tankar som mer eller mindre gick segrande ur den filosofiska diskussion som ägde rum i öst.
April 20th, 2008 at 4:44 pm
Jag har inte sagt något annat.
Men förutom Thomas av Aquino finns den s k averroistiska rörelsen som är en drivande motor i Renässansen. Thomas hade en skrift mot averroisterna också.
Att al-Gazhali hade betydelse på den andra sidan av denna tvist har jag inte förnekat. Tvärtom. I al Andalus blev det också en konflikt mellan de två uppfattningar. Ibn Rushd blev viktigare för Europa strax efter sin död än i Östern. Det som hände då var att den enade medelhavskulturen gick sönder och detta är grunden till Europas konstiga historielöshet. Den arabiska kulturen i den Östra delen glömde allt vad som tidigare uppstått i Bagdad.