Aberatism

Angående materians grundläggande struktur finns det, enkelt sett, två läror att skilja på i antiken: Atomläran och elementläran. Av dessa blev den sistnämna under denna period den klart dominerande.

Till den förstnämnda brukar Demokritos tillskrivas. Han levde kring 460-370 f.kr. och sägs ha varit elev till en man vid namn Leukippos.

Demokritos söker inte alltings arche, dess ursprung. Han menar att både världen och tiden är oändlig och just därför kan ingenting någongång ha uppstått; det har alltid funnits, eller snarare; den mängd materia som finns i vårt universum är alltid densamma.

Världen, allt som finns i den, bestÃ¥r nämligen av ytterst smÃ¥ osynliga och kompakta byggstenar. Var och en av dessa är sÃ¥ täta att de är omöjliga att klyva. Demokritos kallar dessa byggstenar för atomer efter grekiskans atomos som betyder “odelbar”.

Genom att stora mängder av atomer sätts samman bildas de materiella ting av vilken världen är uppbyggd. Atomerna svävar omkring i ett tomrum där de antingen inte möts alls, de svävar bara förbi, eller sÃ¥ kolliderar dem och studsar frÃ¥n varann. Eller sÃ¥ “fastnar” de och hakar tag i varann.

Den värld vi lever i är uppkommen ur en sådan kollision av atomer. Men världar skapas och går även under. Och det finns ett oändligt antal världar, många fler än bara vår. Som en senatik tolkare beskriver Demokritos uppfattning:

“… en del av dessa saknar sol och mÃ¥ne, andra har solar och mÃ¥nar som är större än vÃ¥ra, Ã¥terigen andra har fler än en. Dessa världar befinner sig pÃ¥ olika avstÃ¥nd… en del blomstrar, andra tacklar av. PÃ¥ ett ställe uppstÃ¥r en värld, pÃ¥ ett annat gÃ¥r en under. Världarna kolliderar och kollapsar.”

Ingenting sker dock med en slump, allting har en nödvändighet, ananke. Allt är bestämt utifrån de lagar som gäller för kroppar i rörelse. Samtidigt är kosmos livlöst. Tingens påverkan är mekanisk och det finns ingen gudsvilja bakom detta.

BÃ¥de människa och själ bestÃ¥r av atomer. Det svÃ¥ra för Demokritos var att pÃ¥ detta sätt försöka förklara människans medvetande. En förklaring som gavs var att själens atomer var speciella. De fanns i luften, andades in och stannade i människokroppen sÃ¥ länge människan levde. DÃ¥ kroppen dör upphör andningen. Därmed lämnar själsatomerna kroppen eftersom det inte längre “finns nÃ¥got tryck som hÃ¥ller de kvar”.

Demokritos tankar kan nog i stort accepteras och uppfattas som relativt korrekta och logiska i vår västerländska nutid. I synnerhet för ateister.

Och förutom atomläran hade han en syn på samhället som många skulle hålla med om idag:

“Fattigdom under folkvälde är att föredra framför det sÃ¥ kallade välstÃ¥ndet hos furstar, lika mycket som frihet framför slaveri”

Ur “Mikros diakosmos”, Den lilla världsordningen.