Aberatism

Följande text är ett sätt att definiera ett aber:

Jag tycker verkligen om att läsa. Detta gäller kanske i synnerhet texter och böcker innehållandes fakta och kunskap. Det finns någonting tilltalande, någonting hedonistiskt i att lära sig.

Fysiologi är inget undantag. Jag tycker det är fantastiskt att förstå hur hjärnan är uppbyggd; var exekutiva funktioner startar, hur språkförståelsen fungerar, hur motorcortex, de basala ganglierna och cerebellum styr våra rörelser. Jag vill kunna allt om våra primära och sekundära sensoriska centra.

Om associationscortex. Om occipitalloben, frotalloben, temporalloben, hippocampus, corpus callosum, pia mater, arachnoidea mater, dura mater, alla kranialnerver, de limbiska systemet, Medulla oblongata, pons och mesencefalon, homeostas, hypotalamus, hyposysen, epidural, subdural och subarachnoid blödning, hydrocephalus, ventriklerna, Brocas Area, Wernickes Area, om ascenderande system som förmedlar sensoriska signaler till hjärnan, om deras fibertyp och omkoppling, om aa.cerebri, central smärtreglering, substatia nigra, tractus corticospinals, vilomembranpotential, aktionspotential, sinnesorganens adaption, lateral inhibitation, posturala systemet, vestibularisorganet, gate control theory, periakveduktala grå substansen, nucleus raphe magnus, konsolidering, REM-sömn, aktinfilament, myosinfilament, hur en muskelcells korsbryggor aktiveras, hur aktin och myosin samverkar för att producera kraft, isometrisk kontraktion, isotonisk kontraktion, muskelcellens metabolism, oxidativ fosforylering, om morfologiska likheter/skillnader mellan skelett- och hjärtmuskelceller, om muskelspolen, golgis senorgan, centrala motoriska program, antagonist hämning, autogen hämning, hur supraspinala centra påverkar motoriken, vestibulariskärnorna, formatio reticularis, amygdala, illness responses, dopamin, glukos, glykogen, noradrenalin, acetylkolin etc. etc.

Nu till mitt aber: För mycket av det goda blir aldrig särskilt gott.

Istället för att njuta av måltiden och förstå vad den har för ingredienser så äter man så snabbt man kan. Och trots att man är mätt och maten måste hinna smälta så tar man en portion till. Och så en portion till. Och man känner att det inte går ner mer, att magen är full, att maten måste smälta och trots det försöker man pressa ner ännu mer, och så ännu mer, och så lite till…

Att försöka förstå och att lära sig (för det är väl ändå vad utbildning är till för?) ovanstående och betydligt mycket mer, vilket jag utelämnat, på enbart tre veckor och mot slutet av den tredje veckan ha tentamen på allting är som att slänga i sig alla de portionerna, för att sedan bli illamående och spy ut dem.

Jag tror förvisso att jag klarade provet. Och jag börjar väl så smått vänja mig vid tempot.
Jag är dock fundersam till hur behållningen av allt kommer att se ut i slutändan…

Oh well… nu är det hela över och det är helg.

Det skall jag passa på att njuta riktigt mycket av

Mina sinnen imploderar i eufori;
jag känner mig fri
sisyfos har knuffat stenen åt sidan och springer
ohindrat upp för berget

varje steg är ett kraftuttryck
varje muskel är medveten om sin outtömliga styrka
och att det nu bara finns en väg att gå

Uppåt

Outtröttligt

I begynnelsen uppfann gud sig själv.
Sedan lekte han med tändstickorna och dog i explosionen.

Två år förflyter snabbt. Dessa dagar för exakt två år sedan var det snö och kyla, precis som nu. Det var då jag skrev följande text:

Ser man,
när man ser mig gåendes och
smått huttrandes från kylan
att min värld är din?

Ser man,
att mina tankar rusar till ditt ansikte,
att jag ser dig, att du skrattar
och dina ögon ler?

Ser man,
att du är så vacker när du vaknar
eller när du sover?
Att skönheten i allt det som är du får mig att le?

Mitt huvud smeks av en förnimmelse; jag känner din hand och fingrarna rör sig försiktigt i den ena jackfickan.

Ser man det?

Eller den väntan jag bär, medan Ecco gör avtryck i februarisnö?

~~~~~~

Ser man,
när man ser mig gåendes och
smått huttrandes från kylan

att handen i min ficka
försiktigt berör asken

~~

Och att den ena ringen däri

~

är din?

_____________________

Vissa dagar som gått kan jag ibland sakna. Som många av dagarna i Bolivia, alla sommarutflykter eller den fantastiska konserten med Coldplay.

Men det finns mängder av dagar längtar jag till. Som våren, sommaren och alla platser vi någon gång kommer att besöka.

Du är fortfarande lika vacker när du vaknar (och när du sover). Du får fortfarande mig att le när mina tankar rusar till ditt ansikte och du är fortfarande lika vacker när dina ögon ler!

Te amo mucho mi angelita! Eres mi angelita!